Mellandagsträning

Jag har jobbat i mellandagarna, men tempot har varit ganska lugnt. Detta har inneburit att jag har kunnat köra träningspass på lunchen, tre dagar i rad. Det har blivit både löpband, motionscykel och roddmaskin. Välbehövlig motion för att skaka ner lite julmat.

Julledighet

Jag har tagit lite julledighet från löpningen, men hoppas komma igen nu i mellandagarna. Motion har jag istället fått på tennisbanan, med tre spelade matcher de senaste dagarna, och dessutom en hel del snöskottning. Löpning utomhus på Värmdö just nu kräver skor med dobbar, för det är riktigt halt. Jag gissar därför att det får bli mycket löpband inomhus framöver.

Ruskväderslöpning

I eftermiddags tvingade jag mig själv ut på en kort trekilometersrunda. Det var duggregn, +3 grader och nästan mörkt, redan kl. 15. Flåset var OK, kanske tack vare duggregnet som brukar öka syrehalten i luften. Det var sämre ställt med benen, som kändes stela, och jag hade t.o.m. lite träningsvärk efter fredagens korta pass på löpbandet. Efteråt var jag dock som alltid nöjd med att jag gav mig ut, trots ruskvädret.

Färskvara

Snacka om att fysisk form är färskvara. Nu har jag gått utan träning i drygt 10 dagar pga en enveten förkylning i kroppen, och det är otroligt trögt att komma igång igen. Igår körde jag ett lunchpass på jobbet, och fick kämpa hårt för att klara tre ynka kilometer på löpbandet. I morse spelade jag tennis och förlorade stort för att jag var både ofokuserad och rörde mig illa. Skärpning! Nu gäller det att få ordning på kropp-aset igen.

Träningsstopp

Den här veckans träningsprogram är tyvärr totalt spolierat av en rejäl förkylning. Man skall avstå från att träna när man har sådant i kroppen. Jag bäddar ner mig över helgen, så får vi hoppas på bättre tag i nästa vecka.

Förkylningstider

Idag avstod jag träning pga en förkylning som tyvärr är på väg att bryta ut. Igår blev det dock ett lunchpass nere på löpbandet. Drygt 5 km hann jag med. Det gick ganska trögt men jag bet ihop. Förr eller senare lossnar det, och man blir lite lättare i löpsteget igen....

Löparteknologi

En av de stora fördelarna med löpning som motionsform är ju att det inte krävs så mycket utrustning. Ett par justa löparskor och några lämpliga löparkläder och så drar man iväg. Under årens lopp har jag dock skaffat mig lite annan utrustning som kan göra rundan lite intressantare.

På handleden sitter oftast en GPS-klocka från Garmin som heter Forerunner 305. Den är visserligen lite otymplig, men innehåller i gengäld en mängd olika funktioner, varav jag egentligen bara använder tre: tidtagning, avståndsmätning och pulsmätning. Jag gillar att veta hur långt jag springer, och hur fort det går. Pulsmätningen använder jag inte lika aktivt, men ibland är det bra att ha lite koll på hur hjärtat slår också.

Nästa pryl för löparspåret är min Ipod nano, fastspänd på överarmen i ett smidigt neopren-fodral. En härlig vårdag i skogsspåret så kan man vara utan musik i öronen för då är det mycket viktigare att njuta av fågelsången. Under en kvällsrunda i det nu kompakta novembermörkret så piggar dock lite musik upp, för att inte tala om när man monotont mal på ett löpband i gymmet.

Så här års behöver man också ofta en pannlampa. Jag har en liten behändig LED-lampa som inte väger så mycket och sitter stadigt på huvudet.

Prylar i all ära, men fortfarande kan det räcka att bara snöra på sig dojorna och ge sig av. Denna enkelhet är helt klart en del av löpningens tjusning.

Helgens vedermödor i spåret

Den här veckan så har några planerade träningspass fått stryka på foten, så jag försöker ta igen det över helgen. Igår kutate jag runt 5,9 km på en riktigt kuperad slinga med inte mindre än tre riktiga mördarbackar. I den sista lutningen, som passande nog heter Klippstigen, var det riktig blodsmak i munnen. I eftermiddags blev det sedan en kortare runda på 3,2 km, men i lite högre tempo. Senare i kväll är det dags för veckans tennismatch, och jag vill spara benen lite till detta också. Men av någon konstig anledning brukar det ju alltid vara lättare att rusa efter en boll, än att mala på i löparspåret.

Löpband i källaren

Idag blev det ett svettigt lunchpass i källargymet på kontoret. Jag började försiktigt med farten 10,1 km/h, men ökade successivt till 11,5 km/h. Löpbandet var inställt på en lutning på 1%. Jag har lärt mig att springa på löpband är lite som att springa i lätt nerförsbacke, eftersom man får lite hjälp av löpbandets rörelse. Genom att höja lutningen 1% lär man kompensera för detta, och få ett motstånd som mera motsvarar löpning på slät mark, allt enligt någon gammal artikel i Runner's World.

Funbeat.se är bäst!

För en vecka sedan upptäckte jag funbeat.se, och jag är imponerad. Jag har tidigare provat ett flertal olika webb-baserade träningsdagböcker, men funbeat slår dem alla med hästlängder. Här kan man få statistik på alla håll och kanter, och också enkelt sätta upp personliga mål. Siten täcker dessutom inte bara löpning, utan all form av idrott och träning är inkluderade.

Jag har nu satt som mål att träna totalt 3,5 timmar per vecka. Det innebär i snitt en halvtimmes svettande per dag, och borde vara nåbart. Jag tänker försöka köra 90 minuter löpning, 60 minuter styrketräning och 60 minuter tennis, som en miniminivå varje vecka. Allt utöver detta är bonusträning!

Regn och backar

I eftermiddags blev det en löprunda i mörker och duggregn. Jag kom ut strax efter kl. 15, men då var det i princip redan skymning. Jag tog mig runt 6,6 km i lugnt tempo. Det var ganska kuperat, men jag kände mig stark i uppförsbackarna. Jag hade med mig ipoden med lite skön löparmusik, och det gav väl lite extra motivation i ruskvädret. Nu väntar bastun på mig.

Sent & mörkt

Igår var en träningsfri dag, och det var nära att det blev likadant idag. Jag kom hem från jobbet trött och med en lätt huvudvärk. När jag sedan hamnade i TV-soffan framför Aktuellt så var prognosen för löpning ganska låg. Men jag tog mig i kragen och krängde på mig löparstället, reflexväst och pannlampa. Klockan 21:50 gav jag mig ut i novembermörkret. Det blev en kort runda i området, bara drygt tre km, men den kyliga höstluften blåste bort både trötthet och huvudvärk. Efteråt var det ljuvligt att hoppa in i en varm bastu. Ibland är det inte så dumt att ta sig i kragen.

Rodd i källaren

Jag avstod löpning idag, men det blev ett kort pass på gymet ändå. Jag körde 25 minuter på roddmaskinen. Jag hade hela lokalen för mig själv efter jobbet, och tro det eller ej, men det är faktiskt ganska avkopplande att sitta där och monotont dra i ett snöre så att svetten lackar. Både ben och överkropp får sig dessutom en rejäl genomkörare.

59 sekunder

Jag bytte nyligen jobb, och hade då lyxen att kunna överlappa en period med min företrädare. Det är en trevlig finne, som varit runt på många utlandsuppdrag, men som nu flyttar tillbaka till huvudkontoret i Tyskland. Över en middag kom vi in på ämnet löpning, och det visade sig att vi båda försökte hålla igång med detta. Som tävlingsstinna hannar dröjde det inte länge innan vi också började jämföra meriter i löparspåret, och det visade sig att vi bägge två hade sprungit Chicago Marathon, och dessutom samma år, 2004.

- Hur snabbt sprang du då?

- Ja, runt 4:15.

- Jag också!

Spänningen steg. Slog jag denne för mig då okände löparkollega, när det begavs sig för fem år sedan? Jag halade fram min iPhone, och vi surfade ut på Chicago Marathons hemsida, som håller föredömlig koll på resultaten genom åren. Först min tid: 4:15:48, sedan var det J:s tur: 4:16:47. Jag avgick alltså med segern med 59 sekunders marginal, efter drygt fyra timmars slit. Den ganska starka tävlingsmänniskan inom mig kände en enorm tillfredsställelse över dessa ynka sekunder.

Nu gäller det bara att komma tillbaka till den formen, och det är en bit kvar. J tränar just nu inför sitt andra maratonlopp, som äger rum i Florens om ett par veckor, och han springer lätt ifrån mig idag.

Ett bra lunchpass

Jag har det så väl förspänt på jobbet att det finns ett ganska välutrustat gym nere i kontorets källare, med omklädningsmöjligheter. Dessutom så finns det fina löparspår genom skogen 100 meter bakom fastigheten. Det finns med andra ord goda förutsättningar för att avbryta arbetsdagen med ett litet träningspass under lunchen.

Idag körde jag ett varv på min vanliga löpslinga i skogen. Den är bara 3,6 km, så det blir kort men intensivt. Det finns också en riktig mördarbacke efter 2,5 km, där man verkligen får upp pulsen. Jag kutade runt på 21:30 min., och benen kändes ganska pigga. Jag var också väldigt glad att jag valde utomhusrundan framför löpbandet i gymmet. Jag blir mycket mer inspirerad av lite tallbarrdoft och multnande löv än maskiner.

Helgens träningsdos

Det blev ingen löpträning på Fars Dag, men väl en svettig tennismatch, som jag lyckades vinna. Igår var jag dock ute på en löprunda under eftermiddagen, men det gick väldigt trögt. Jag släpade mig runt Skeppsdalsström, 4,8 km, på ca. 30 minuter, vilket nog är det långsammaste hittills. Nu kan det bara gå uppåt, eller hur!

Från vin till löpning

Jag har nu bloggat om vin i ca. 18 månader på Puttes Vinspalt, och funnit stor glädje i både själva skrivandet, och responsen. Nu är det dock så med vin att man inte kan dricka det varje dag utan att det får skadliga hälsoeffekter. Men löpträna kan man minsann göra varje dag om man vill och orkar. Om man som jag dessutom uppskattar både god mat och goda viner så gäller det att skapa lite balans i tillvaron och kroppen, så löpningen är helt enkelt en utmärkt motpol till vindrickandet.

Jag har aktivt löptränat sedan jag var 12 år. Det började som fysträning i tennisklubbens regi, men sedan fick löpningen ett egenvärde, även utan bollsporter. Jag har lärt mig att uppskatta den både som motionsform och avkoppling. Under årens lopp har därför det blivit ett antal långlopp, bl.a. sex maraton, ett femtontal halvmaror och några Lidingölopp.

Nu när jag har passerat 40-årsstrecket har jag tyvärr märkt att det blir svårare och svårare att hålla vikten nere och flåset uppe. Jag tänkte därför att den här bloggen skulle kunna fungera som en publik träningsdagbok, med en och annan utvikning kring ämnet löpning och träning i största allmänhet. Jag gillar att skriva och formulera mig, så jag gör detta av helt själviska skäl, och det blir nog automatiskt motivationshöjande, om ens vedermödor i löparspåret blir publika. Jag hoppas kanske på ett och annat glatt tillrop också. Full fart framåt!