Formen konserverad

Nu har jag inte sprungit på ca. 10 dagar. Visserligen har jag hunnit med en ganska konditionskrävande fjällvandring under förra helgen, men jag var ändå orolig att formen försvunnit. När jag idag snörde på mig löparskorna igen och sprang drygt 5 km, så gick det i 5:30-tempo. Detta är bra med mina nuvarande referensramar, så formen verkar vara hyfsat konserverad trots allt. Nu gäller det att komma igång med bra frekvens igen.

Milen!

Sedan hemkomsten från USA-semestern så har jag fortsatt vara ganska flitig i löparspåret, med 4-5 rundor per vecka. Det flesta ligger runt 5 km, men igår var jag duktig och tog mig runt en hel mil. Det tog visserligen över en timme, men jag kan skylla på ganska kuperad terräng ute i skogen. Det gick trögt i början, men mot slutet kändes det faktiskt som om jag började komma in i den åtråvärda andra andningen, och det var bara att mala på. Om en månad är det dags för halvmaraton igen, och då behövs verkligen malandet.

Kvällrunda med dopp

Idag blev det en ganska kort men snabb kvällsrunda i villaområdet. Den avslutades dock vid badsjön, och det blev ett helt ljuvligt kvällsdopp med lite bröstsimsträning också. Inte så dumt en vanlig måndagkväll.

Åtta kilometer!

Idag blev det en 8 kilometersrunda, vilket är den längsta sträckan jag sprungit på länge. En tredjedel ungefär var terränglöpning i skogen, resten asfalt. Efteråt blev det ett helt ljuvligt dopp i Grisslingefjärden. Badtemperaturen är riktigt behaglig nu.

Åter på hemmaplan

Nu är jag åter i Sverige efter en härlig USA-semester. Jag lyckades faktiskt logga inte mindre än 21 löppass under den månad som vi var borta. Det är jag riktigt stolt över. Nu känns det äntligen som om löpningen börjar bli del av rutinen och vardagen igen. För att inte tappa detta så har jag kört lunchpass i skogen bakom kontoret under mina första två arbetsdagar. Nu skall jag fortsätta att vara flitig.

Löpning längs Chattahoochee River

I morse blev det en härlig terrängrunda på ca. 7 kilometer utefter Chattahoochee River. Man springer mestadels under skuggande träd, och det kalla flodvattnet kyler också ner luften något. I gengäld har man några riktigt saftiga backar att tampas med. Mitt tempo var rejält långsamt, men jag kände mig ganska bra hela vägen. Orken i benen tröt kanske lite mot slutet, med stela vader, men lungorna hängde med fint. Den här turen utefter floden är en av mina absoluta favoriter, och man stöter alltid på intressant fauna. Idag kom jag bara några meter ifrån en vitsvanshjort och höll på att trampa på en sköldpadda. Tidigare möten har även inkluderat orm, men det slapp jag lyckligtvis idag.

Hett och fuktigt i Atlanta

Nu har vi förflyttat oss norrut från Pensacola till Atlanta, men här är minst lika varmt och fuktigt. Jag har hunnit med två löprundor, en på eftermiddagen i villaområdet, som var nästan outhärdligt varm, och en förmiddagsrunda i en park, som möjligtvis var något drägligare. Det går dock trögt att springa i värmen, och man tappar fullständigt gasen efter några kilometer. Jag kämpar dock på, och snittar nu fem löppass i veckan. Förhoppningsvis får jag lite utdelning av detta när jag är tillbaka i svalare Sverige.