Stockholm halvmaraton en gång till

Jag lyckades ta mig runt Stockholm halvmaraton i år igen. Det gick inte fort, 2:13:20, men jag tog mig i mål utan kramp eller några andra men. Det var bra löparväder och god stämning. Dessutom är det ett väldigt välorganiserad tävling. Det får nog bli en tradition, så att jag har något lämpligt att träna för. Målet att komma under två timmar igen har jag inte givit upp, men det kräver nog lite viktminskning först.

Flitig löparvecka

Den här veckan har jag faktiskt varit ganska flitig i löparspåret. Det blev fyra pass, varav ett var ett motionslopp på jobbet, på 9,6 km. Det kändes faktiskt riktigt bra. Jag tycker fortfarande att mitt tempo är lite för långsamt, men jag mår bra när jag springer, och kan mala på ganska länge. Dessutom börjar jag längta till löppassen. Det är det bästa av allt. När man kommit till det stadiet blir det ju ett självspelande piano. Nu är det bara en knapp vecka kvar till Stockholm Halvmaraton.......

Formen konserverad

Nu har jag inte sprungit på ca. 10 dagar. Visserligen har jag hunnit med en ganska konditionskrävande fjällvandring under förra helgen, men jag var ändå orolig att formen försvunnit. När jag idag snörde på mig löparskorna igen och sprang drygt 5 km, så gick det i 5:30-tempo. Detta är bra med mina nuvarande referensramar, så formen verkar vara hyfsat konserverad trots allt. Nu gäller det att komma igång med bra frekvens igen.

Milen!

Sedan hemkomsten från USA-semestern så har jag fortsatt vara ganska flitig i löparspåret, med 4-5 rundor per vecka. Det flesta ligger runt 5 km, men igår var jag duktig och tog mig runt en hel mil. Det tog visserligen över en timme, men jag kan skylla på ganska kuperad terräng ute i skogen. Det gick trögt i början, men mot slutet kändes det faktiskt som om jag började komma in i den åtråvärda andra andningen, och det var bara att mala på. Om en månad är det dags för halvmaraton igen, och då behövs verkligen malandet.

Kvällrunda med dopp

Idag blev det en ganska kort men snabb kvällsrunda i villaområdet. Den avslutades dock vid badsjön, och det blev ett helt ljuvligt kvällsdopp med lite bröstsimsträning också. Inte så dumt en vanlig måndagkväll.

Åtta kilometer!

Idag blev det en 8 kilometersrunda, vilket är den längsta sträckan jag sprungit på länge. En tredjedel ungefär var terränglöpning i skogen, resten asfalt. Efteråt blev det ett helt ljuvligt dopp i Grisslingefjärden. Badtemperaturen är riktigt behaglig nu.

Åter på hemmaplan

Nu är jag åter i Sverige efter en härlig USA-semester. Jag lyckades faktiskt logga inte mindre än 21 löppass under den månad som vi var borta. Det är jag riktigt stolt över. Nu känns det äntligen som om löpningen börjar bli del av rutinen och vardagen igen. För att inte tappa detta så har jag kört lunchpass i skogen bakom kontoret under mina första två arbetsdagar. Nu skall jag fortsätta att vara flitig.